lördag 31 januari 2015

Och Vad Gör Det Om Hundra År.

Även om jag gillar vissa fina ibland dyra saker är jag rätt obekymrad om andra.  När kollegan tex hade satt sin blus bakfram häromdagen och kallade den att "göra en Anna" och jag bara glatt tittade på henne och sade att huvudsaken att gylfen är stängd. Inte för att gylf och blus är alls samma sak men att det här med att ta sig själv på lite för stort allvar är på det hela taget inte min grej helt enkelt. Sådana personer kan väl inte må riktigt bra väl?

Ny Fönsterlampa.


Nyfönsterlampa innehållande en selfie! Kommer bli lysande i vardagsrumsfönstret. ( hö hö hö). Ska sedan till Artelleriet och göra slut på en årslön för andra saker att ha i fönstren.(och om Pojkvän läser det här inlägger så köper jag inte mer större saker utan att visa först.)

fredag 30 januari 2015

Dagens Millisekund Av Ångest.

När en är ansvarig för en avtackning av en kollega. En har stått för insamling. En har valt ut tårta, en har hämtat och betalt tårta. En har bjudit in utomstående och en har hållit i alla trådar som går att hålla i. Men hade en verkligen hållit i alla trådar. Alltså ALLA trådar..

Känslan när kollegan som ska sluta är tre minuter sen?

En tänker om det var en själv som skulle kontakta kollegan om tid och dag?  Och tänker så himla dumt det vore om alla tillresande hade åkt till Göteborg, tårtan beställd och kollegan inte var tillfrågad på grund av att en inte förstått att en skulle fråga.

Känslan när kollegan  kommer (fyra minuter)? Tacka livet, sjunga och dansa like a boss.

onsdag 28 januari 2015

Hade Inte Räknat Med.

Ytterligare en Sist På Bollen men har fått låna "Fifty Shades of Grey" av en kollega på jobbet. Alla har läst den där och alla andra i hela världen. Hittar lite tid här och där men blev smått generad när Fjortonåringen ( sedan igår) såg att jag läste en bok, frågade vilken och jag visade framsidan och tänkte väl inte att han skulle veta vilken bok det var.

Det visste han.

"Är den bra" sade han.
"Jodå", sade jag
"Lite speciell" sade jag.
( Då hade jag inte kommit till S/M delarna  som jag fattar kommer sedan)
"Det kommer en film sedan" sade han.
(No shit tänkte jag det vet jag)
"Jag vet" sade jag.

Spontan känsla---------------> som blivit ertappad kollande p-film hälsar en fegis i Göteborg.

måndag 26 januari 2015

Vem Är Du Vem Är Jag.

Normalt går jag ju till jobbet på morgonen men i morse var jag ohemult trött och sen och enligt lagen får man ta bussen då. Eller om det är kungen som har sagt det. Oklart. På bussen satt jag och lyssnade på en pod när en person hoppar fram och säger "tyckte väl att det var du".

Det går kanske tre sekunder. Inte speciellt länge men jag kan liksom inte placera den här personen först och tänker att det nog beror på att jag inte är vaken. Möjligen partiellt vaken men inte 100%. På fjärde sekunden kom jag på att det var en dagismamma och då småpratade vi i några minuter innan vi skiljdes åt.  Tänkte att värst vad jag var dålig på att känna igen folk när jag inte var vaken.  För så kan det ju vara visst? Kan vi enas om att det här går att lägga under rubriken hyfsat normalt?

Sedan var det lunch och jag gjorde femtiosjutton ärenden och springer in och ska hämta sallad när en kvinna hälsar på mig och säger "Hej Anna"  och jag tänker .... vem,vem,vem är det här. Kanske inte lika många sekunder som med dagismamman på morgonen men ändå en viss startsträcka om vi säger så. I det här fallet var det hon som hade min tjänst innan mig så jodå jag veeet vem hon är.

Vad har jag lärt mig av detta?  Ungefär att om jag inte förväntar mig att se en person eller inne i något annat har jag en viss startsträcka när det gäller att placera även personer jag känner rätt väl.  Typ en släng av ansikts-analfbetism?

Karlsson! Ahlqvist!

Jobbar nära en kollega i Stockholm som verkligen ALLTID är glad. Vi ringer varandra så gott som varje dag och kallar varandra vid efternamn. Ungefär som man gör i lumpen tänker jag mig? Eftersom min bransch inte är om vi säger ... alltså det är inte media, mode eller något annat hippt så tycker jag detta är lite småkul och betonar gärna när jag säger Karlsson och skrattar lite förnöjt när jag får ett Ahlqvist tillbaka. Det här går att driva lätt långt om jag säger så. Tror inte vi har nått max än.  Men oavsett kul att starta varje telefonsamtal som en militär-övning.

PS.Möjligt att jag är lättroad.Och att det inte är så kul egentligen.Men det gäller att hitta de små sakerna. För sjukt mycket mer att skratta åt. Skratta mycket------> en bra grej trots allt.

söndag 25 januari 2015

Lite Nyfiken.

Är det någon här som inte kommit hit via den gamla bloggen?

Blir ÅSM.

 Läser guidebok, funderar och längtar till min och Pojkväns Islandsresa i maj.


lördag 24 januari 2015

Min Dalahäst-Unge.


Ifall det kommer ett lågtryck omkring duplo-lådan? Sjuuhkt beredda är vi. Sjuuhkt.

fredag 23 januari 2015

Istället För Musik -----> Kaos.

Jag hade planerat att skriva ett MEGASUPERDUPERINTRESSANT  inlägg om något men när jag satte mig i soffan nu och insåg att jag har varit på språng sedan fem och tjugo och satte mig precis i soffan sisådär fjorton timmar senare. Hence här har ni en person som är tämligen slut som artist. Kanske också med tanke på att fyra dagar i veckan ser ut precis så fast då sätter jag mig först i soffan vid nio på kvällen...

Men ifall ni har eoner mer tid än vad jag har föreslår jag i sådant fall att googla "Reza Aslan" för maken till retoriker finns inte i det hör solsystemet enligt mitt tycke (eller på min blogg om vi ska vara petiga) stort gilla på hur han läxar upp reportrar.

torsdag 22 januari 2015

Tröttman.

Den förvirringen när man ligger noll tre noll noll och sjunger vaggvisor för ett barn som redan sover i sin egna säng och man tydligen inte märkt att Pojkvän redan burit tillbaka den lilla tolvkilos-människan till den egna sängen. Inte helt knivskarp hjärnan. Inte helt.

onsdag 21 januari 2015

Vad Jag Inte Gör.

Snodde  denna idé från Peppe  (som i sin tur hade snott den) kolla  även hos  Cecilia och Lisa.

Iallafall.

Jag syr inte. Jag bakar inte. Jag kollar inte dokusåpor ( inga bönder, ensamma mammor nada). Jag zappar inte på tv:n. Jag dricker inte sprit. Jag stänger inte ställen längre. Jag är inte den första att hänga på trender. Jag uppför mig inte korrekt alltid på grund av pratar utan att tänka ibland.


Vad gör ni inte?

Vardagspusslet.

Jag har ju börjat springa hem från jobbet två dagar i veckan.  Det är iofs bara tre kilometer  men hälften är en backe som man inte skojar bort.  Det tar mig 20 minuter att springa hem så det går fortare än att gå till bussen och ta den. Duschar snabbt av mig innan jag hämtar på dagis ungefär fem minuter senare än när jag tar bussen hem.  Verkligen win-win  och jag kan klämma in fyra träningspass i veckan varav två inte påverkar familje-tiden eller någon annan tid.

Jag tar med mig löparkläderna i en rygga och packar med min löparryggsäck. Byter om på jobbet och tar med mig kanske ett kilo hem tillbaka igen.  Mitt dilemma är att jag drar dit betydligt mer kläder än jag plockar hem igen. Och vinterkläder tar plats mind you.

Förra veckan hängde det tre vinterjackor där. Även om vi har egna kontorsrum är det ju inga bal-salar och tre vinterjackor tar sin beskärda plats. Logistiken TILL jobbet med alla kläder fungerar strålande nu måste jag se till att logistiken FRÅN jobbet också fungerar för det känns som mina kollegor snart tror att jag håller på att flytta dit. Det finns en begränsning vad man kan dölja bakom en dörr.

Kalaset.

Vart femte år när jag fyller jämt (eller hyfsat jämt) har jag ett stort kalas.  Bjuder in en stor hög människor och av någon mystisk anledning hamnar vi alltid på tjugosju personer oavsett hur många jag bjuder.  Vissa personer har varit med på alla tre kalas och såsom det är i livet så kommer folk och går lite. Jag lägger ner viss tid på bordsplacering (nästan sjukligt men på ett gulligt sätt ... alltså "gulligt" sätt) och ägnade typ tre dagar åt att folk skulle sitta bredvid personer de inte kände.  Då trodde jag att vi skulle ha ett bord. Sedan förklarade pojkvän att det skulle bli lite tight i vårt vardagsrum så vi flyttade till tre bord istället. Då poppade det nästan en åder i kalas-nazis panna ty bordsplacering kan vara raket-forskning om man gör det till det.

Pojkvän lagade all mat till 27 personer och jag gjorde det jag kan bäst nämligen skala potatis. Precis när jag hörde mig själv säga detta hörde jag även min pappas röst för det är det han alltid säger att han gör när vi är hemma hos mina föräldrar på middag. Men så påminde jag mig själv att jag också varit servett-ansvarig för denna tillställning vilket så klart styrker mina projektledar-skills.  Om mina projektledarskills kan man säga en sak " de inkluderar inte mat eller matlagning". 

Sedan kom gästerna och jag fick insikten om att ifall man hade tänkt att ha på sig lösögonfransar så kan det vara en pigg ide att inte försöka sätta på dem sju minuter innan -----> på grund av får lim i ögat.  Kanske någon mer flärdfull person här på bloggen kan förklara ifall man ska ha lim på ögonlocket eller själva lösögonfransen? Jag testade båda och kom fram till att man iallafall inte ska ha lim I själva ögat.  Klockan tre körde vi hem de sista gästerna och jag var inte det minsta bakfull dagen efter men trött i tre dagar.  Kan vila mig i fem år till nästa kalas igen tänker jag?

torsdag 15 januari 2015

När Livet Är Så Jäkla Orättvist.


En av mina kompisar har fyllt jämt och jag kan inte komma på hennes fest av olika anledningar. Hon kommer iallafall på min och jag ville köpa något lyxigt i present, något som man själv inte skulle köpa på grund av sjukt onödigt egentligen.  Det blev en flaska dyr champagne och jag var lite nöjd över det och hoppades på att hon skulle uppskatta det. Satte mig på bussen och började surfa runt på FB och hittade en länk till massakern i Nigeria när de skjuter ihjäl en kvinna som föder barn. Alltså skjuter ihjäl en kvinna som föder barn!!????VAD I HELVETE ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK ville jag ställa mig upp på bussen och vråla men kämpade istället med att inte fulgråta där och då.

Glädjen över att göra min kompis glad med en flaska bubbel gav mig bara eoner av dåligt samvete. För att lägga ut dessa hundralappar på en "onödig" sak när de där hundralapparna gör så stor skillnad på andra håll i världen. Då skäms jag och känner att min medmänsklighet når absoluta bottennivå.

Dålig Start Men Bättre Sedan.

Imorse höll jag på att bli påkörd av en polisbil vid ett övergångsställe på grund av lyssnade på Podcast och det var grön gubbe och jag kollade inte tillräckligt åt sidan. Det vill säga polisbilen kom med ganska god fart utan sirener på men när jag sömndrucket dansade ut i gatan då tre minuter i sju på morgonen slog de på sirenerna.

Då vaknar man. Herregud hur man vaknar när det är en polisbil som brölar någon meter från en.  Vid närmare eftertanke har jag nog aldrig varit så vaken i hela mitt liv.


Sedan gick jag in på jobbet och tog en kopp kaffe. Och en till. Ytterligare en kopp på det.


Jobbade lite.

Gick hem och svängde förbi Systemet där jag fick visa legitimation. Jag skulle vilja påstå att be en fyrtioåring att visa legitimation är ungefär lika underbart som .... just nu kommer jag inte på ett bra exempel mer än att det ligger precis på andra ändan av skalan av att bli påkörd av en polisbil. Jag vill ändå påstå att dagen var bättre än plusminusnoll iofs.

onsdag 14 januari 2015

När Barnet Verkar Lite Väl Piggt.





Inreda Hemma.

Det här med att göra om i fönstren i vardagsrummet ( blomkrukor osv) med stilen "hoppsan jag ställde visst lite vad jag hade utan tanke men det blev jättebra ändå".  Den stilen visade sig vid närmare eftertanke kräva lite mer tankeverksamhet så att säga speciellt om man slänger in parametern två katter som kan tänka sig att "flytta" på småsaker som står i vägen på fönsterbrädet.  För övrigt har jag och katterna inte samma uppfattning om vad som står i vägen.

måndag 12 januari 2015

Elefantminne.

Kan vi prata om när man gör bort sig på jobbet?

På mitt företag blev det en tjänst öppen ( inte just där jag jobbar men inom Norden) och den blev tillsatt av en person. En gång för länge sedan på en fest blev hen lite "överförfriskad" så att säga så hen somnade vid bordet. Hen somnade bredvid sin chef som kom förbi mitt bord och tog det hela med ro och sade till mig att " jag har lovat att väcka hen till efterrätten".  Det här rör sig nog om åtminstone kanske sex-sju år sedan. Minst. Det var det enda som hände att hen somnade.  

Iallafall fick hen den här högre tjänsten och direkt var det flera personer på mitt kontor som direkt nämnde den där händelsen när hen somnade.  Jag blev lite irriterad och sade lite bitskt att "vi kanske skulle släppa den där händelsen eftersom det var rätt många år sedan som det hände".  Jag tror nämligen att hen kommer klara av den nya tjänsten galant trots en powernap under en middagstillställning 2008 eller så.

Är det så här hos er? Är det alltid så att ett "misstag" på ett jobb och man blir synonymt med den händelsen?  Eller är det bara jag som jobbar med människor som har elefantminne?

söndag 11 januari 2015

När Folks Dumhet Får Mina Öron Att Blöda.

När man går på ansiktsbehandling och hör en av de som jobbar där förklara för en kund att "marijuana botar cancer" ...  Exakt hur långt straff är det att klippa av tungan på folk?

lördag 10 januari 2015

Dra Gränsen.

En annan sak som jag tycker är svårt med större kalas är var man ska dra gränsen. För det finns alltid en gräns när det finns folk man vill bjuda som glider över till folk man kanske borde bjuda.  Eller när det är en outtalad grupp av människor där man kanske vill bjuda bara en del men där det blir konstigt om man inte inkluderar alla och att det någonstans är lättare att inte bjuda alls.  Det rör sig ju ofta både om kostnad och utrymmesbegränsningar.

Iallafall. Vi är ungefär tjugoåtta personer som ska få plats hemma hos oss med på lördag ( middag och inte mingel)  och ordet som ska in på lodrätt på sjutton bokstäver är mycket trångt detta.

fredag 9 januari 2015

Casual Dressing.

Igår när jag hämtade Lilla G från dagis var hennes sockor spårlöst försvunna. Dessutom lyckades jag med konststycket att sätta på skorna på fel fot men eftersom barnet ifråga inte var helt "sammarbetsvillig" om vi säger så orkade jag inte krångla och hon fick ha omvänt på fötterna. Spelar ingen större roll eftersom hon skulle sitta i en vagn i femhundra meter och inte gå ( och riskera skavsår).

Idag i den allmänna stressen råkade jag ta två olika vantar på väg till lunchen med en kompis men beslöt mig för att eftersom båda var svarta att det inte spelade så stor roll och så rusade jag iväg något försenad.  Ger vågen för mig själv att det går att vara konsekvent i det slarviga. Snyggt på något vis.

onsdag 7 januari 2015

Om Sig Och Kring Sig.

Det har visserligen varit värre men det ÄR ju fortfarande det här med att om jag bjuder en större grupp människor är jag alltid lite stressad över att alla ska ha det bra. Omtanke är en sak men när det blir så att jag letar i huvudet vad som kan vara en gemensam nämnare och därmed kan gå och liksom flika in ett samtalsämne som jag misstänker skulle passa. När jag har stora kalas gör jag bordsplacering och ägnar eoner av tid åt att tänka till vilka som skulle dels ha gemensamma intressen och dels inte känna varandra innan så att när väl minglet efter middagen börjar så känner man iallafall någon/några personer till.  Pojkvän är alldeles tvärt om och tänker att var och får ta ansvar för att ha roligt vilket jag håller med om när jag själv går på fest men kan inte släppa när jag själv har fest. Det är nästan på gränsen att vara stressande.


Är det bara jag som känner socialt ansvar så här?

Lite Orolig.

Inte varit på jobbet sedan 23 december och det här är väl att betrakta som "Silly Season" när typ allt händer så jag gissar att min mailkorg är typ... JETEFULL och med tanke på att min närmaste kollega slutar här i dagarna så misstänker jag JETEJETEFULL.  Jag vet att vissa personer kommer till jobbet en dag tidigare än vad out-of-office säger bara för att kunna beta av mail ostört en hel dag. Ingen dum idé så här i efterhand. Men för sent för mig.

tisdag 6 januari 2015

Mörkrädd Är Mitt Mellannamn.

Det här med att se serier tillsammans med tolv- och trettonåringen höra steg utanför dörren klockan nio på kvällen, säga högt att " Nu kommer visst Pojkvän/Pappa hem" sedan konstatera att "Pojkvän/Pappa aldrig skulle ringa på dörren" och genast misstänka att det minst är en yxmördare där utanför. Minst en yxmördare kanske två. I sällskap med zombies.

Det är väl rätt normalt tänker jag. Flippa ur en smula till serier som tolv- och fjortonåringar fixar. Vuxenpoängen bara raaaasar in och jag dansar lambada mitt i takt med den.

måndag 5 januari 2015

En Sida Av Mig Jag Gillar.

Har ungefär trehundrasexton dåliga sidor men tamejf*n om jag inte är en jävel på att knyta kontakt med folk? Ni vet så där spontant? Byte nummer idag med en mamma i lekparken som verkade vilja träffas även om Lilla G var på sitt trumpnaste humör och sade "NEJÖ NEJÖÖÖ NEJÖÖÖ"  varje gång hennes dotter gjorde en antydan om att vilja låna en spade.

Så blundar för trehundrasexton dåliga sidor men highfivar mig själv för mina sociala skills.

fredag 2 januari 2015

Nyårsafton.

Lugn tillställning på landet med Pojkväns bror & familj. God mat & brädspel får sammanfatta kvällen. Det här med att för tillfället läsa en hyfsat otäck bok samtidigt som utedasset ligger hundra meter bort från huset (så himla mörkt att man har pannlampa på huvudet på väg dit)? Om det tänker jag mest -----------> glad att jag överlevde den här gången.

Signalfel.

Det är inte bara på riktigt i stora vida världen som tåg spårar ur. Det händer även i sommarstugan.Den här gången hade "signalfelet" på sig en rosa hoodie.