Saker En Inte Trodde En Skulle Hetsa Upp Sig För Innan Barnet.

Ni som tycker inlägg om barn är tråkiga kan sluta läsa här.

Iallafall.


När vi sökte förskola till Lilla G sökte vi fem stycken.  Vårt första val var det  absolut populäraste i hela området, hennes syskon gick där ( odlar egna grönsaker, har växthus,  ekologisk,t egen kock osv).  Men vi kom inte in på det valet utan val fyra.  Val fyra har varit okej/bra. En pedagog har varit helt suverän och de andra har varit bra men de har också varit många. Många vikarier och det har väl inte varit så kul alla gånger.

Sedan fick vi besked om att vi kom in på första valet. Tydligen stod vi kvar i kön trots att det skulle ta flera år (hade jag glömt bort totalt).  Då började våndan för undertecknad som inte lyckats säga upp sig på något jobb utan på något vis gråtit tårar. Undertecknad som tycker det är sorgligt att säga upp lägenheter. Undertecknad som tycker det har varit sorgligt att sluta vad än hon slutat. Undertecknad som fick julkort av sin lågstadiefröken långt upp i mellanstadiet (hann att flytta 16 mil mellan låg och mellan). Undertecknad som hatar avsked mer än ... mer än mycket.

Pojkvän och jag susade snabbt som ögat till det förskolan G erbjöds en plats och Pojkvän sade att det fanns EN pedagog som möjligen kunde varit kvar sedan den tiden de äldre barnen gick där.  Det var hon... hon kände igen honom och Storasyster hade varit förbi och berättat att hon fått en lillasyster. Alltså Storasyster går förbi sitt dagis åtta år senare och berättar det. Men även att pedagogerna känner igen henne.

Talar sitt språk tänker jag.

På sommarfesten på nuvarande dagis berättar jag för favoritpedagogen att vi bestämt oss för att sluta.
Jag säger att det var skitsvårt att välja ( blinkar nog bort en tår) och säger som det är att hon är helt fantastisk och att vi valde att stanna kvar för hennes skull men att vi inte ens visste hur länge hon skulle vara med Lilla G innan hon flyttar till avdelningen för större barn.  Pedagogen blir HELT tyst och säger att hon tycker det är tråkigt.  Ses vi inte mer säger hon?  När jobbar du på fredag säger jag.
Slutar klockan fyra säger hon och jag lovar att komma tidigare från jobbet för att säga hej då.

Hela veckan hade jag en nervös känsla i hela kroppen. Gör vi rätt som sliter upp Lilla G?

Fredagen kommer och jag handlar ett gäng kakor till alla andra pedagoger på avdelningen och en blombukett till pedagogen.  Skriver en rad och tackar för att hon tagit hand om Lilla G så bra hennes första dagisår.  Skyndar mig från jobbet och hämtar Lilla G, ger pedagogen blommor och smyger åt de andra kakorna och Lilla G vinkar och säger " hej å hej å " och " tack tack" som vi alltid säger när vi tackar för dagen.  Men vi kommer ju inte komma igen.

Det känns så sorgligt. Försökte övertyga favoritpedagogen att flytta med till det nya i ett sista försök att både ha kakan och äta den.  Om det här hade varit en bra film så hade historien slutat så tror jag.

Detta Dygn.

Vädret har varit strålande, prinsar har gift sig med prinsessor men så många "olyckor"* med dödlig utgång som det varit det senaste dygnet känns inte som jag brukar läsa om?  Inte på så kort tid.

*räknar inte Magnus Härenstan som en olycka, inte heller den bil som sprängdes på Hisingen med tre personer för att en hade kriminell bakgrund.

Tipsigt.

Älskar't.

Skräll-hosta.

Sedan några dagar tillbaka har jag fått en ganska imponerande hosta på halsen (hoppas ni noterade skämtet). Ingen förkylning eller slem eller så utan en torrhosta som ofta är lugn på morgonen men eskalerar under dagen. Ibland hostar jag så jag tror jag kommer kräkas till slut ( har dock inte hänt än). Det är inte så party när man ska sova om jag säger så. Men ändå inte så fasligt synd om mig bara irriterande till tusen.


Hur mår ni?

Hur Ska Man Vara?

De första tjugo (give or take) åren av mitt liv var jag en person som aldrig sade vad jag tyckte och ifall någon gjorde något jag inte gillade så knep jag käft och tjurade i en halv livstid förvisso men jag sade aldrig varför. Jag bara led i tysthet.

Sedan fick jag skinn på näsan.

Efter det så sade jag ifall någon sade något som gjorde mig ledsen eller arg. Jag lät mig inte trampas på och jag blev arg när det gick över gränsen. Visserligen lite för sent ( dryga 20 år) men ändå. Det hände.

Men se. Det blev inte så bra ändå. Kanske sade jag det för bryskt, kanske överkompenserade jag och sade till om allt istället för vad det så vackert heter jag valde inte mina krig. Jag valde alla krig. Speciellt det personer med som eventuellt var lite utbrända( eller låga) där gick det inte alls. Jag är väldigt dålig på att trippa på tårna och vet liksom inte hur jag ska göra med människor vars dagsform pendlar från glad till djupaste mörker. Ska man fråga om de vill hitta på något eller stressar man dem då ? Eller ska man inte fråga dem om de vill vara med på något men då utesluter man dem istället. Jag kanske inte heller har lust att fråga en person tjugo gånger och få ett nej för då tröttnar jag.

Så nu vet jag inte. Hur man ska vara?  Det här när jag alltid säger ifall jag känner mig felbehandlad blir verkligen inte bra. Det behöver inte vara jag som blir felbehandlad det kan ju vara rasistiska/förnedrande kommentarer i allmänhet. Det är verkligen inte så att det händer varje dag eller varje vecka ens men när det händer. Det.Blir.Inte.Bra. Samtidigt gå tillbaka till mitt jag där jag kniper ihop för allt? Det är ju verkligen dåligt det också.

När säger ni till? Tar ni varenda rasistisk, kvinnoförnedrande etc etc kommantarer? Eller konstiga råd som ni får som ni inte har bett om? Eller frågor som rör ert privatliv som är .... privata?

Barnet Onsdag.

1. Börjar med att hoppa upp på vardagsrumsbordet och på frågan ifall hon får sitta där tar hon tag i mitt finger biter mig och fiser samtidigt. Ordet som ska in på vågrätt fyra----> ägd.

2. Väl på jobbet får jag detta mms av Pojkvän. Vill tacka gud eller vem nu som gjorde så att det gick att skrubba bort kritorna från "Lilla Åland" stolen. Om det här har hänt en gång innan? Jo faktiskt tackar som frågar. Vi är både långsamma och glömska i detta hushåll.

3. På kvällen när Pojkvän skulle lägga henne frågar storebror om han får en godnattpuss och får kallt nej, sedan frågar jag och får också ett bestämt kalla handen. På väg förbi mig böjer hon sig ner och pussar mina stövlar och säger "hej å".  Gött det här med att känna sig älskad.

En Kort Historia Om En Plånbok Och Hur Ofta Man Behöver Kort.

Halvdag VAB i tisdags ( och i onsdags) och planen var att gå in och jobba vid lunch och hämta mat på väg till jobbet.  Hoppade därför på bussen och på väg till salladsstället fick jag en obehaglig känsla och letade efter plånboken i väskan men hur jag än letade var där ingen plånbok och när jag ringde hem till Pojkvän ( som tog över stafett-pinnen i VAB) hittade han den i min träningsväska.

1. Hade alltså tjuvåkt på bussen utan att veta om det.

Plötsligt kunde jag inte köpa lunch heller och att jag skulle jobba fram till fem utan lunch är lika sannolikt att det skulle flyga små gulliga kycklingar ur min rumpa.  Tänkte först ifall det fanns någon som jobbade nära som jag skulle kunna låna pengar av ( kom inte på någon) så jag ringde en kollega sprang förbi jobbet och sprang sedan och hämtade lunch (tog extra-tid som jag inte kände att jag hade)

2. Utan pengar kan man inte köpa lunch.

På eftermiddagen regnade det och utan busskort kan man inte åka buss hem. Men insåg att man kunde köpa enkelbiljetter med appen för Västtrafik.  Men ironiskt nog var man tvungen att registrera sitt visa-kort och det är inget nummer jag kan utantill. 

3. Kunde inte åka buss hem.

Tänkte ändå tankar att jag dels skulle hämta ut ett paket på vägen hem.

4. Kan inte hämta ut paket utan körkort (NU SÄGER VI DET I KÖR) och körkortet ligger i plånboken.

Eller som att jag tänkte svänga förbi systemet & affären och köpa gott till kontorets After Work.

5. Men utan en /&%%€##%&/? plånbok är det rätt svårt.

Men mobil hade jag så jag ringde Pojkvän som fick komma och hämta mig för det regnade. Senare på kvällen började torktumlaren lukta bränt så vi fick ägna planerad tv-tid till att laga skiten.  

Det var helt enkelt en toppentisdag. Toppentisdag.

Mera Yoga.

Önskade mig denna boken i morsdagspresent. Har följt Yoga Girl  på Instagram varit lite nyfiken på henne.  Vad tycker jag då? Jag gillar henne, jag har förstått att alla inte gör det och som vanligt är smaken som baken.  Just nu försöker jag fundera ut hur jag ska klämma in lite yoga varje dag ( möjligtvis att vissa här rynkar lite bekymmersamt på ögonbrynen) och jag inser ju att den enda tiden jag har är på morgonen.... Idag ringer klockan nollfem tjugo men tjugo minuter hit och tjugo minuter dit tänker jag inte är så himla noga.  Får införskaffa en yoga-matta och bara där finns det en uppsjö. Tänkte ekologisk men den ekologiska kostar typ tusen kronor och jag vet inte hur länge jag kommer hänga i detta nya. Det.Kan.Ju.Hända.Att. Jag.Inte.Orkar.Ända.Fram.  Men vi kan ju hoppas visst?