Appropå Preggoskapet.

Med Lilla G hade jag en handfull tillfällen där personer tyckte att det var helt okej och klappa min mage. Klappa min mage utan att ens reflektera över att den faktiskt forfarande är endel av min (MIN MIN MIN BARA MIN) kropp och man ursäkta mig inte tar på andra människor utan att fråga.

Nu denna gången har det varit två personer de senaste veckorna bara och jag har cirkafär hälften kvar.

Jag hoppas den här trenden inte håller i sig för med växande mage misstänker jag starkt att lusten att klappa, låt mig korrigera mig här till lusten att tafsa antar jag ökar med min omkrets. Det här är alltid människor som känner mig lite för jag tror att de som känner mig väl inte skulle göra det utan att fråga. Men jag har också hört historier om preggos som stått i kön i mataffären och blivit klappade på magen av främlingar. Verkligen inte okej. Verkligen gränslöst med versaler.


Och för de som säger att folk bara menar väl och att man får stå ut undrar jag lite ifall det är det de hade sagt till en eventuell tonårsdotter som blir tafsad på i skolan att de jämnåriga killarna menar väl?

NEJJUSTDET.

En Grej Jag Gör Till Hundra Procent.

Sysslar med professionell långtidsförvaring.

Tokyo Jag Tänker På Dig.

En månad kvar nu. Jisses liksom.

Bokmässan.

Susar i princip ner för backen och sedan är jag på Bokmässan. I år hade jag dessutom varit smart och gick dit på eftermiddagen vilket verkligen är att rekommendera ifall man inte har något speciellt man vill se. Ingen kö in, inga köer till något där inne men verkligen ingen känsla av att det är tomt på något vis. Köpte svindyr fika, köpte ett gäng böcker till lilla barnet ( de stora har inte läst de senaste jag gav) och ett gäng böcker till mig.  Sedan sprang jag på en tjej jag umgicks  med när jag bodde i Schweiz för tjugo år sedan. Första gången jag sprang på henne efter det var när jag sprang göteborgsvarvet förra året, femtiotusen som springer och hon var publik. Sedan har jag sett henne på bokmässan de två senaste åren. Vi bestämmer inte att vi ska ses och jag vet inte ens vilken dag hon går och ÄNDÅ träffas vi. Oddsen på det? Alltså..  Skulle ha bett henne välja en trisslott åt mig....

Går Ej Längre Att Förneka Hösten.

Ska Man Redovisa Vad Man Skänker?

Har sett i debatt på någon blogg, kommentarer på FB och även hört på någon Podcast. Det här med att folk tycker det är skrytsamt när andra redovisar vad de skänker till olika hjälporganisationer.

VARFÖR DÅ?

Är det inte ett ypperligt tillfälle att sporra varandra att skänka pengar och det är väl inget fel på de pengar som kommer fram till de som behöver? Jag känner dessutom att jag blir mer motiverad av att skänka pengar. Likaväl som jag blir motiverad av att träna mer när jag ser inlägg att folk tränar, eller äter sund mat, eller äter choklad etc etc.

Eller om ni läste den där artikeln om VD:n som ställde in hela företagets resa till Italien och skänkte pengar till en hjälporganisation.  Då började folk gnälla om att det bara gjordes för reklam. JAMENSÅWÅT tycker jag det är ju ändå pengar som kan hjälpa ? Oavsett om företaget fick goodwill eller ej så fine. Pengarna kommer till nytta. Det måste ändå vara det som är huvudsaken.

Bloggbröllop.

Mitt andra. Det slår mig lite när "folk" säger att det är så ytligt med bloggar och att det är väl bara kids som bloggar ( jag har hört alla möjliga kommentarer). Jag och Karro träffades FEM gånger innan vi åkte två veckor till Indien ihop. Två veckor i Indien ihop är väldigt mycket som en snabbkurs i vänskap och klarar man den så klarar man nog det mesta. Resa ihop är krävande och Indien är ingen promenad i parken om man säger så. Men åter till bröllopet som var strålande, vackert brudpar och glada människor ( och god mat), det var liksom ett skolboksexempel på ett lyckat kalas och något bättre än lyckade kalas finns ej.

Ni Vet När..

... en har en videokonferens och upptäcker att andra sidan har en schwarzwaldtårta och en själv har kallt kaffe och ett visserligen icke mjöligt päron ( men ett päron kan aldrig bli en tårta ALDRIG).

Det är nästan så att underläppen darrar OCH DET ÄR INTE SÅ HIMLA KONSTIGT.


Mvh Snuvad På Konfekten i GbG.

Lista.

Var är din mobiltelefon? Typ fem centimeter från datorn. Ofta där jag är men inte alltid.
Var är din andra hälft? Pojkvän är i telefon i ett annat rum. Fast sällan jag ser honom som min andra hälft så. Han är sin egen hela och jag är min.
Ditt hår? Med tanke på hur stressigt det var imorse misstänker jag att det inte är så mycket att skriva hem om ... Men vi ska på middag om en strax så jag får ge det lite TLC då.
Ditt humör?  Tänker mycket. På flyktingar. Mycket på flyktingar. På att jag måste lära mig att släppa saker och gå vidare om jag inte ska gå under. Jag är sämst i världen på det.
Din dagsplan? Hängt på lekparken med två kompisar och deras barn. Bokat biljett till Tokyo (!!!) och nu har jag målat naglarna och sedan ska vi på middag.
Det bästa du vet? När jag hinner med allt jag har tänkt mig. Händer på tok för sällan och är lite för mycket av en tidsoptimist. Men känslan när det sker...  oh lalala..
Din dröm inatt? Oklart men jag snarkade till precis när jag somnade så att jag vaknade... Eller lät. Det var ingen snark.
Rummet du är i? Vardagsrummet, inte så mycket att säga om det. Jag gillar det och har piffat klart.
Din hobby? Resa, foto och träna. Sedan hinner jag inte med så mycket mer... Kompisar.
Din skräck? Det här med döden.
Vem vill du vara om sex år? En bättre version av mig... Inte för att jag är en dålig version nu men man kan alltid bli bättre.
Var var du igår kväll?  Hemma. En rätt intensiv vecka nästa så det kändes som det behövds.
Vad är du inte? Kortväxt.
En sak du önskar dig? En lösning för Syrien.
Var växte du upp?  Örebro, Nora, Malung.
Det senaste du gjorde? Målade naglarna röda.
Din tv? Hade klarat mig utan...
Dina husdjur? Två katter.
Din dator? En mac.
Saknas någon? Ja. En förlorad vänskap som jag saknat och slutligen gett upp.  En sorg hos mig.
Din bil? Vi har en saab som jag typ aldrig kör.
Något du inte har på dig? Skyhöga klackar för då blir jag typ fem meter lång.
Favoritaffär? Åhlens på grund av att allt finns där. Allt.
Din sommar? Var världens längsta semester ever ( sex veckor) men var lite för kall..
Älskar någon? Ja.
Favoritfärg? Olika beroende på vad färgen ska sitta på..
När grät du senast? Igår säkert över flykting-katastrofen.

Vad Som Pågår Mest i Mitt Huvud Just Nu.

Som alla andra misstänker jag ? Ömsom gråter jag för hopplöshet och ömsom för det fina i att människor sluter upp och det engagemanget som man ser ÖVERALLT.  Pengar skänkta, demonstration nästa vecka och jag ska se över vad som kan skänkas.